Ett bra sätt att få magert kött mycket, mycket fetare.

Chicken Fried Steak (eller Country Fried Steak) i USA, Cotoletta alla Milanese i Italien, Tonkatsu i Japan, Kotleta i Ryssland eller Wienerschnitzel lite överallt. Alla är de namn på panerat kött, ibland på biff eller kalv och ibland på gris, det varierar lite mellan länderna. Alla är de dock utmärkta exempel på hur man kan göra magert kött mycket fetare. Fett, det är gott det förstår ni.

Det är fredag och jag är grymt sugen på fett. Eller i alla fall panerat kött. Under eftermiddagens besök på Hötorgshallen, hos utmärkta G. Nilsson Livs, blev jag presenterad för en riktigt vacker bit kalvinnanlår. Av den skar den trevlige kötthandlaren två fina skivor och bankade ut dem åt mig. Jag kunde ju ha gjort det själv men nu erbjöd han ju sig. Jag brukar egentligen ta benfri kalvkotlett eftersom innanlår ofta är lite segt. Det här köttet var dock av absolut högsta kvalitet så det var mört som smör. Nästan i alla fall.

Två vackra skivor kalvkött. Goddag, goddag. Angenämt.

På vägen hem köpte jag lite tillbehör och på kvällen vara det bara att sätt igång med att förvandla köttskivorna till en middag. Eftersom vi hade en del kokt potatis i kylen blev det Bratkartoffeln till schnitzeln. Stekt potatis är ju också riktigt fett och gott.

Detta plus köttet ovan blev en middag. En fet och fin middag.

Wienerschnitzel mit Bratkartoffeln

2 prima skivor kalvinnanlår eller benfri kalvkotlett

2 ägg

Vetemjöl till panering

Panko, eller vanligt ströbröd, till panering

Smör att steka i

Rapsolja att också steka i

Salt & vitpeppar

Kokt potatis, precis lagom mycket

1 schalottenlök

1 liten burk ansjovis (OBS! Både fisken och spadet ska användas)

3 msk kapris

1 dl vitt torrt vin (inte fatlagrat)

1 dl vispgrädde

1 citron

3 dl ärter

Börja med att banka ut köttet ordentligt. Detta slipper man om man handlar av en snäll slaktare. Salta och peppra och sikta sedan mjöl över hela köttskivorna. Knäck äggen i en stor djup tallrik och vispa upp dem med en gaffel.

Två ägg som var så knäckta att de glodde på mig. Nu glor de på dig.

Lägg ner köttet i äggsmeten och se till att skivorna bli helt täckta av ägg. Mjölet måste bli helt uppblött annars fastnar inte ströbrödet. Om man, som jag gjorde, använder panko så blir paneringen väldigt knaprig men om man väljer vanligt ströbröd blir den något tätare. Panko är japanskt ströbröd som är mycket grövre än vanligt ströbröd. Det används till tempura, bland annat.

Schnitzeln tittar upp ur äggröran och längtar efter panko.

Dags nu att vända det äggkladdiga köttet i ströbrödet. Tryck till så att det fastnar ordentligt överallt. På köttet alltså. Inte ÖVERALLT.

Aaaah! Det känns bättre.

Hetta upp en panna med rejält med matfett, lika delar smör och olja ungefär, och stek köttet på medelvärme tills det är gyllenbrunt. Låt rinna av lite på hushållspapper. Eller på tusenkronorssedlar om du är jätterik.

Den är gyllenbrun på undersidan men lite blyg. Den vill bara visa framsidan.

Finhacka löken. Skär potatisen i mindre bitar och bryn den ordentligt i smör. När potatisen är färdig, lägg i löken och stek vidare tills löken är genomskinlig. Salta och peppra.

Potatis som är stekt med kärlek, i smör och med lök.

Ta upp ansjovisen ur burken men slå inte bort spadet. Betrakta fisken med kärlek i blicken en liten stund.

Ansjovis som betraktas med kärlek. Ett ögonblick av fiskfulness.

Skär den i småbitar och blanda med kapris. Servera vid sidan om så att alla får ta så mycket de vill. Jag vill ta jättemycket.

Citronen betraktar vindögt en liten skål med ansjovis och kapris som blandats både med sked och med omtanke.

En liten sås ska vi väl kunna få till också. Pannan som du just stekt köttet i är fullt av gott. Brynt smör, köttsaft och brödsmulor blir en bra början på en sås. Dra på värmen och slå i vinet. Koka nästan bort det och slå i grädden och ansjovisspadet. Koka ihop lite och smaka av med vitpeppar. Salt behövs knappast eftersom ansjovisspad är ganska salt. Sila såsen innan det är dags att äta. Koka ärterna i saltat vatten, slå av vattnet och slå i en klick smör. Dags att käka.

Jävelberg vad gott.

Vi drack kyld beaujolais till schnitzeln. Det fungerar utmärkt eftersom beaujolais är ett rött vin som nästan beter sig som ett kraftigt vitt. Det har hög syra och är mycket fruktigt och bärigt vilket sitter fint till fetare mat. Beaujolais är djupt underskattat och bör drickas mycket oftare. Jag lovar att göra det.

Fleurie Poncié Domaine du Vissoux 2012 (nr 5150) 149 kr

Doften är stor och kryddig med toner av hallon och blåbär. Smaken är ganska lätt och mjukt med hög syra och lång eftersmak med inslag av röda bär, örter och smörkola. Det här vinet passade bäst av de två till maten tack vare sin markerade syra. 

Morgon Marcel Lapierre 2013 (nr 91294) 198 kr

Doften är mycket fruktig och tät med toner av mörka körsbär i örtig stil. Smaken är lätt och mycket mjuk med bra syra och inslag av hallon och söt lakrits. Vi serverade bägge vinerna kylda, vid cirka 12-14 grader, och detta vin passade bra till maten men gjorde sig bäst på egen hand.

Två viner från två olika byar i Beaujolais. Samma druva dock, nämligen gamay.

Kanske borde vi ha lyssnat på något tyskt, Rammstein till exempel. Det gjorde vi dock inte. Det blev Dave Brubeck hela kvällen. Vi är våra grannars idoler. Tror vi. Om de gillar jazz alltså.

Kerstin är vår tjockaste katt. Hon verkar tveksam till Dave Brubeck. Hon är dock mindre tveksam till mat.