All heder åt moster Gunillas kotletter!

Som ni tre som slaviskt följer min blogg (ett uppriktigt tack till min kära hustru och två friställda bröder i Dals Långed) kunnat konstatera springer mitt matintresse ur mormors magiska kök. När mormor lagade mat satt jag storögt och tittade på och fick också hjälpa till med allt möjligt. Att jag sedan fick äta de rätter som mormors flinka fingrar skapat gjorde att jag som fem-sexåring lade grunden till de drygt (väldigt drygt när jag tänker efter) 90 kilo kärlek som numer utgör min voluminösa lekamen. Hur dryga de där kilona är spelar ingen roll, vi nöjer oss med att konstatera att jag i alla fall sitter väldigt mjukt.

Meeeeen det var ju inte bara mormor som kunde laga mat i familjen. Mor var heller icke oäven vid spisen. Det är dock inte hennes paradrätt vi ska laga i afton. När jag var en halv gräshoppa hög fick jag ibland hälsa på min moster Gunilla. ENSAM. Det var stort. Gunilla, som för övrigt fyllde 70 år i lördags, och jag gick på matiné-bio och såg Tarzan-filmer med Johnny Weissmüller eller något med pirater. Det här var på den tiden som det bara fanns tre radiokanaler, två TV-kanaler och en biograf var just det, EN biograf. Dit gick man på matiné på helgerna och såg svartvit film från förr. Till exempel alltså. Man åkte inte till ett multimediapalats med 50 biosalonger, 20 restauranger, 12 godisbutiker stora som Åhléns och 8 spelarkader. Man tog bussen till Solna Centrum (i mitt fall) och gick på den film som visades. Jag påstår inte att det var bättre, bara annorlunda. Hursomhelst, jag försjunker i minnen. Så. Tillbaka till ämnet. När vi sett filmen åkte vi till mosters lägenhet i Sundbyberg och lagade något gott. Det allra godaste var fläskkotlett med svampsås. All heder åt mosters kotletter. Det var så gott att jag blev lite arg. I afton ska jag försöka att bli lite arg igen.

Fläskkotletter på moster Gunillas vis, fast ändå inte, med potatismos och ärter. (2 pers)
2 fläskkotletter, 4 cm tjocka
Salt & vitpeppar

Vakkade vackra kotletter.

Bara för att jag har en sous vide-mackapär tänkte jag krångla lite. Jag har ju ändå inget speciellt för mig. Du behöver inte krångla alls. Om du inte vill alltså. Torka av kotletterna och salta och peppra. Lägg i plastpåse, vakuumpacka och kör på 56,5 grader i fyra timmar i sous vide. Om du inte har någon dylik maskin kan du strunta i detta steg. Bara torka, salta och peppra och stek på hög värme i panna tills kotletterna är brynta. Stek sedan färdigt i 120 graders ugn till de har en innertemperatur på 56-57 grader. En stektermometer har du ju. Eller hur? Annars måste du springa iväg och köpa en. Bums iväg, marsch pannkaka.

600 - 700 gram potatis av mjölig sort
En rejäl klick smör
2 dl (ungefär) standardmjölk, 3% fett
Salt & vitpeppar
Riven muskot

Skala och koka potatisen till den är helt mjuk i lättsaltat vatten. Man skulle ju kunna tycka att det räcker att salta efteråt men så är det inte. Jag vet inte varför men potatis äter salt. Det blir aldrig lika bra om den får koka i osaltat vatten. Så är det bara. Amen. Slå av vattnet och låt potatisen ånga av en liten stund. Kör den genom potatispress och tillsätt en rejäl klick smör som får smälta ner medan du värmer lite mjölk, typ 2 dl. Vispa ner mjölken i den pressade potatisen med en ballongvisp (man kan INTE använda elvisp, då kan man sätta upp tapeter med moset sedan). Ta lite i taget tills du fått önskad konsistens, det är inte säkert att all mjölk behövs. Moset ska vara ganska fast eftersom det blir sås till också. Smaka av med salt och vitpeppar och riv ner lite muskot.

300 gram champinjoner
2 msk finhackad schalottenlök
En rejäl (igen) klick smör
En skvätt cognac (eller mörk rom)
1 dl vitt torrt vin (ej fatlagrat)
2 dl vispgrädde
1 tärning kycklingbuljong (jaaaa, jag vet att man ska ha riktig buljong men jag orkar inte)
1 tsk gelé, vinbär eller rönnbär.
Salt & vitpeppar
Worcestershiresås
Kinesisk soja (mest för färgens skull)

Rensade och skivade champinjoner och lite finhackad schalottenlök. Nu väntar pannan.

Ta bort "fötterna" på champinjonerna om de är stora. Skiva svampen ganska tunt. Bryn lite smör i en panna och stek svampen. Den ska brynas ordentligt. Sänk värmen och svetta löken tillsammans med svampen. Slå på en skvätt cognac och flambera. Passa luggen och tänd INTE på spriten under köksfläkten... Då kommer brandkåren. Möjligen kan det också bli tråkig stämning bland grannarna. Slå på vinet, smula med buljongtärningen och koka nästan torrt. I med grädden och gelén och smaka av med salt, peppar, worcestershiresås och soja. Klicka i lite smör på slutet.

Rejält brynt svamp.

Här flamberas det. Jag är moderiktigt iförd grå mjukisbyxa och bekväma flamberingstofflor.

3 dl gröna ärter, färska eller frysta
1 msk finhackad schalottenlök
Smör

Koka ärterna i en knapp minut i saltat vatten. Ta av värmen och slå i lite kallt vatten. Låt stå i fem minuter. Sila av vattnet. Stek löken mjuk i smör. Slå i de avrunna ärterna och rör runt i pannan. Sedan är det bara att lägga upp och hugga in.

En tallrik ren kärlek.

För att möta de snälla smakerna av gris, grädde och svamp valde vi att prova två röda viner på pinot noir, ett tyskt och ett österrikiskt.

Loimer Terrassen Pinot Noir 2012 (nr 2875) 149 kr

Doften är mycket stor och bärig med kryddiga toner och inslag av färska hallon och fikon. Smaken är lätt och mycket mjuk med fin frukt och lång, nyanserad eftersmak. Österrike producerar många bra viner. De vita är mest kända men man gör också rött av mycket hög kvalitet. Tyvärr finns det sällan österrikiskt rött att tillgå men här är ett bra exempel på vad man producerar. Vinet är väldigt bra och prisvärt men förvånansvärt lätt. Det bör serveras svalt som alternativ till ett vitt vin, gärna till stekt fisk eller kycklingsallad. Till kotlett med svamp var det alltför lätt och blev lite övermannat. Vinet var dock mycket gott och kommer att serveras igen i Casa Olmås, gärna snart. Det vinner inte på lagring utan dricks med fördel nu. På en gång.

Künstler Pinot Noir Tradition 2011 (nr 2249) 101 kr

Doften är stor och fruktig med toner av jordgubbar och fat i kryddig stil. Smaken är medelfyllig med avrundade tanniner, fin fatkaraktär och lång, nyanserad eftersmak med inslag av torkade kryddor och röda bär. Det här vinet är en riktig arbetshäst som passar till allt möjligt i matväg. Det har druckits mången flaska Künstler Pinot i Casa Olmås och så kommer det att fortsätta. Det här vinet är ett riktigt fynd som är lika gott till falukorven som till kalvschnitzeln. Inte minst passade det bisarrt bra till min tolkning av mosters kotletter. Vinet kan lagras i något år men är gott redan nu. Jättegott. Köp många, det ska jag göra.

Österrikiskt till vänster och tyskt till... ja, vad heter det nu? Höger. Just det.

Ät mosters kotletter och lyssna på Ljuva sextiotal med Brita Borg, Ballroom Blitz med Sweet och Cum on, Feel the Noize med Slade. Så lät det i melodiradion (ja, man kallade det så när det var populärmusik) vid tiden då moster och jag gick på bio.